Göteborgskalaset. Del 3.

Av:

Sir Göte Borgare.

 

 

 

 

Medan jag kör hem Maria påminner jag henne om att hon måste säga att min dotter Lena har varit med hela tiden, men att hon hoppade av hos en kompis på vägen. Och inte ett ord om ölen och knullat, och det förstår hon mycket väl.

 

När vi är framme sliter Maria upp dörren och skriker:

–     Mamma! Vi är hemma nu.

När Lisa kommer presenterar Maria mig med orden:

–     Mamma, detta är Göte, Lenas pappa, och han är såå snäll.

–     Välkommen Göte. Kom in vet jag, kvittrar Lisa.

Medan jag går efter Lisa in i vardagsrummet konstaterar jag att det är Maria i större upplaga som går framför mig. Samma slanka kropp som Maria med en likadan liten putrumpa, ganska små bröst och ljust hår.

 

När vi har pratat lite hit och dit ett tag frågar Lisa hur mycket jag har lagt ut för Maria, och när jag svarar sanningsenligt att det har jag inte en aning om, säger hon:

–     Då får du ta de här 500:- så länge, för jag har inte mer hemma.

–     Så mycket har jag inte på långa vägar lagt ut.

–     Spelar ingen roll. Ta de nu. Hade det inte varit för din skull så hade hela hennes Göteborgskalas varit fördärvat, och så har du kört henne fram och tillbaka och säkert gett henne mat också.

–     Jo, det är klart att hon har fått lite mat, men hon äter ju inte mycket mer än en fågel, skämtar jag.

Och så är jag på vippen att säga att hon är bra på att dricka öl i stället, men jag lyckas bita igen i sista sekunden. Oj, det var nära.

 

Mina protester hjälper föga, så jag tar emot pengarna. Sedan frågar jag var Emma och Sofia är någonstans, och får reda på att de passade på att smita ut medan hon var på toaletten, då de förstod att jag var på väg hem med Maria.

Eftersom jag vill prata lite med Lisa i lugn och ro, sticker jag till Maria en ”tjuga”, och säger till henne att gå och handla sig lite glass eller godis, men det vill hon inte alls vara med om.

–     Maria, säger jag i sträng ton, och det räcker för att hon skall fara iväg som ett litet skott.

–     Oj, vilken pli du har på henne, säger Lisa förvånat. Jag får tjata i timmar innan det händer något.

–     Lena har nog sagt till henne att jag inte tolererar något sådant, ljuger jag.

–     Hoppas att det sitter i länge efter det du gått.

–     Ja, vi kan ju alltid hoppas.

 

Med Maria ur vägen lägger jag och Lisa upp planerna för hur jag lämpligen skall straffa Emma och Sofia för deras tilltag. Efter lite kringprat enas vi om att jag skall dyka upp helt oanmäld i morgon klockan 12, för då har de garanterat inte hunnit ut ännu.

 

Vi har inte mer än hunnit prata färdigt, så dyker Maria upp med en godispåse i näven och andan i halsen. Nu har hon minsann haft bråttom. Efter ytterligare några ord tar jag adjö, och får en kram av Lisa. Maria skall naturligtvis också ha en kram och en puss, och det får hon. Eftersom Lisa inte ser något passar jag på att krama Maria lite lätt på tuttarna också, och hon fnittrar förtjust medan hon viskar:

–     Jag vill ha mer.

En sträng blick från mig får henne att fnittra helt hysteriskt, och Lisa tittar undrande på oss.

–     Så där höll de på hela kvällen i går, förklarar jag.

–     Ja, jag vet hur det kan vara, det kan de göra här hemma också ibland när de är sams.

 

Dagen efter, prick klockan 12, ringer jag på hemma hos Lisa och när Maria öppnar skriker hon:

–     Hej Göte, kom in.

När jag kliver in ser jag Emma och Sofia framför TV:n, men jag har då aldrig sett någon komma därifrån så fort som de gör. Finns det något rekord i Guinness rekordbok om att snabbt komma från en TV och in i ett annat rum, så har de garanterat slagit det med hästlängder.

Jag sätter mig i soffan med Maria på den ena sidan och Lisa på den andra, och så ropar Lisa på Emma och Sofia. Sakta, mycket sakta, öppnas dörren, och flickorna försöker att gömma sig bakom varandra när de kommer in.

–     Ställ er där, säger Lisa och pekar framför oss.

–     Emma och Sofia ställer sig på anvisad plats, men vägrar envist att titta upp.

–     Hej Emma och Sofia, säger jag mjukt.

–     Hej, får jag knappt hörbart till svar.

–     Hur är det?

–     Tack bra, kommer det lika tyst, medan de fortsätter att titta ner i golvet.

–     TITTA PÅ MIG!!!!! Ryter jag fram så strängt jag kan, och alla fyra flickorna hoppar högt av förskräckelse.

–     Emma och Sofia, förstår ni varför jag är här?

–     Ja, snyftar Sofia fram, men Emma får inte fram ett ljud.

–     Båda flickorna är praktiskt taget helt vita i ansiktet.

–     Hur gamla är ni egentligen?

–     18, viskar Sofia.

–      Du då, Emma?

–     17, kommer det tyst efter en lång tvekan.

–     Och så bär ni er åt som småflickor.

Inget svar.

–     Eller nekar ni kanske till att ha knuffat Maria?

–     Det var inte meningen, säger Sofia som börjar morska till sig igen.

–     LJUG INTE, ryter jag, och åter hoppar alla fyra till. Jag stod bara tre meter ifrån er och både såg och hörde alltihop.

–     Jag ser hur tårarna börjar rinna på Emma, så rädd är hon, och enligt tidigare avtal med Lisa säger jag lugnt:

–     Lisa, du tar med dig Maria och går på Liseberg, så stannar jag kvar här och pratar allvar med Emma och Sofia.

–     Ja Göte, det är nog bäst så, svarar Lisa, också enligt avtalet.

 

Trots Emmas och Sofias högljudda protester, och löften om att aldrig, aldrig, ALDRIG göra om det igen, gör Lisa och Maria sig färdiga för att gå. När Maria är färdig drar hon med mig in i köket, slänger sig om halsen på mig, och viskar i örat på mig:

–     Snälla Göte. Var snäll mot mina systrar.

–     Nix, nu skall de få sitt straff.

–     För min skull, Göte.

–     Ok, då får du stryk i stället!

–     Mjaä. Det vill jag inte heller, men det räcker väl att du skäller på dem.

–     Nej, nu vankas det stryk på bara skinnet!

–     Snälla Göte …

Mer hinner vi inte innan Lisa ropar och säger att de skall gå. Efter en snabb kyss daskar jag till Maria i rumpan med orden:

–     Iväg och roa dig nu unge. Dina systrar tar jag hand om.

Med en sista lång bedjande blick följer Maria med Lisa.

 

Under tiden har Emma och Sofia snabbt dragit sig tillbaka till sitt rum och stängt dörren om sig. Jag sätter mig i rumssoffan och ropar på dem. Efter någon minuts tvekan öppnas dörren sakta, och två rädda och mycket ångerfulla systrar kommer ut.

–     Kom hit, säger jag med låg men bestämd röst.

Sakta kommer de trippande, som om de var rädda för att röra vid golvet, och jag kommer på mig själv med att njuta av situationen. Båda flickorna tittar envist i golvet, men jag bryr mig inte om det. Inte ännu.

Jag pekar framför mig, och flickorna stannar där jag har pekat, ca två meter framför mig. Fortfarande med blicken hårt fästad i golvet.

–     Ner på knä.

Ingen som helst tvekan. Båda sjunker direkt med på knä. Tydligen gör de allt för att inte reta mig mer än nödvändigt.

–     Titta på mig.

Sakta höjer de blicken, och jag kan läsa trots i Sofias blick, medan Emma har tårar i ögonen.

–     Vet ni varför jag är här?

–     Ja, men du får inte röra oss, svarar Sofia än trotsigare.

Utan förvarning slår jag handflatan i soffbordet så att det rungar i väggarna, och båda flickorna håller på att ramla baklänges i ren förskräckelse.

 

När de åter tittar på mig finns det inte minsta spår av trots i Sofias ögon, bara rädsla, och Emma gråter tyst.

–     Vad sa du Sofia?

–     Förlåt. Jag menade det inte.

–     Ok. Nu lyssnar ni noga, ungar. Först tvättar ni av er gråten, sedan tar ni en kniv och går ut i skogen här bakom huset. Där skär ni av 10 halvmeterlånga björkgrenar som ni plockar bort bladen på. Sedan kommer ni in med dem till mig. Och tänk nu inte ens tanken på att smita, för då kommer det att bli minst 100 gånger värre när jag får tag i er igen. För det kommer jag att få. FÖRSTÅTT!!!

Det sista ryter jag fram, och båda flickorna hoppar till och nickar jakande.

–     Sätt fart då, fortsätter jag med låg men hotfull röst.

Nu går det undan skall jag säga. Snabbt in på toaletten, och jag hör vattnet skvala. Sedan slinker Sofia ut i köket och strax därefter sticker båda ut som skållade råttor genom ytterdörren. Medan jag väntar på att de skall komma tillbaka halvtittar jag lite slött på TV.

 

En halvtimma går, och jag börjar fundera för mig själv om de satans ungdjävlarna tog chansen att smita i alla fall. Nåja, i så fall blir det värst för dem själva när jag får tag i dem. Efter ytterligare en kvart hör jag ytterdörren öppnas tyst och försiktigt, men jag låtsas inte om det, utan tittar bara vidare på programmet, fast det inte alls intresserar mig.

–     Hrm, Göte, hörs det tyst.

Jag låtsas inte höra.

–     Göte, v, vi är tillbaka nu.

–     Jasså, jaha, vilken tid det tog.

–     Det var mycket löv att plocka bort.

–     Ok, få se då.

–     Emma räcker försiktigt fram björkgrenarna.

–     Nåja, de får duga. Nu skall det svida i skinnet. Jag skall bara rätta till dem lite.

–     Jag vill inte, gnäller Emma ömkligt.

–     Nej, men jag vill, och nu det är min vilja som gäller.

 

Jag går ut i köket och sorterar bort de två tjockaste, samt ansar till de kvarvarande lite i topparna så att de blir lika långa, innan jag binder ihop dem med ett snöre.

–     M, men Göte, börjar Sofia försiktigt.

–     Ja?

–     M, måste du, fortsätter Emma.

–     Det är ju därför jag kom hit. Eller hur?

–     Snälla Göte, … kan du inte … Fortsätter hon tyst.

Jag ser hur rodnaden sprider sig i hennes ansikte.

–     Vad då?

Hon fortsätter att rodna och tittar bara ner i golvet.

–     Måste du smiska oss, fortsätter Sofia. Kan du inte göra något annat i stället.

–     Vad då för ”något annat”, svarar jag oförstående, fast jag mycket väl förstår vad det är hon syftar på.

Nu är det Sofias tur att rodna, men hon fortsätter i alla fall:

–     Du, du kan väl, … k, k, knulla oss i stället.

–     Ja, det får du, säger Emma snabbt.

–     Ja, Maria är ju så liten så henne kan du ju inte knulla, säger Sofia.

–     Men vi är inte för små, fortsätter Emma.

Ha. De skulle bara veta vad jag redan har gjort.

–     Jag kom hit för att straffa er, inte för att få er att njuta!

–     Neej, det förstås. Men du kan väl ändra dig?

–     Både ja och nej.

–     Hu, hur menar du.

Båda flickorna ser väldigt lättade ut.

–     Jag ger er hälften så mycket stryk som ni skulle ha haft, och så knullar jag er också.

–     Jag vill inte ha smisk, gnäller Emma, medan tårarna kommer igen.

–     Och Maria ville inte bli knuffad och blåst på sina pengar!

–     Jaa, det får du göra, viskar Sofia fram med blicken i golvet.

–     Nå Emma, hur skall du ha det då?

–     Ja du får göra det, kommer det knappt hörbart.

–     Högre, så att jag hör.

–     Ja, du får smiska mig lite och knulla mig.

–     Bra. Av med kläderna och lägg er på mage på era sängar.

–     Alltihopa?

–     Ja, alltihopa.

–     Men du kan väl smiska oss ändå.

–     Ja, men jag tänker inte knulla er med kläderna på.

 

Sakta, sakta faller kläderna till golvet medan jag tittar lystet på de båda unga flickkropparna som framträder allt mer framför mina granskande blickar. När trosorna så småningom faller är båda flickorna högröda i ansiktet och stirrar envist ner i golvet. Sofia har, med ålderns rätt, större bröst än Emma, men ingen av dem har några jättebröst precis. Inte minsta tillstymmelse till ”häng” i de tuttarna inte, och kropparna är inte heller att förakta. Ganska långa och slanka, med formerna på de rätta ställena, med härliga ”putrövar”, som det skall bli mig ett nöje att få smiska upp ordentligt.

 

–     Ok. På mage i sängarna då.

Flickorna lägger sig sakta och omständligt till rätta i sängarna som står efter båda långsidorna av rummet med ca två meter golvyta emellan. Mot ena kortväggen stå en säng till, och jag förstår att den är Marias.

–     Ja, du är äldst Sofia, så jag börjar med dig, säger jag, och rappar till med full kraft över den putande lilla rumpan.

–     Ahh. Hörs det svagt, åtföljt av ett tjut. AJJJEEEOOIIIII!!! Och händerna far upp som skydd.

Nej, detta går inte. Jag tar i hennes hår och lyfter upp hennes huvud medan jag säger i sträng ton:

–     Skall du skrika så skriker du rakt ner i kudden! Och för varje gång du försöker skydda dig med händerna får du 10 extra rapp. FÖRSTÅTT?

–     Ja, snälla Göte. Slå inte så hårt bara, snyftar hon fram.

–     Det gäller dig också Emma, förstår du?

–     Jaa, jag förstår, kommer det som ett svagt pip.

 

Svisch! Nästa slag tar över de redan befintliga röda ränderna. Och resultatet blir ett nytt: Ahh, åtföljt av AJJJEEE, fast betydligt mer dämpat denna gången. Efter ytterligare tre svidande rapp vänder jag mig snabbt om och slår med full kraft riset i Emmas helt oförberedda rumpa.

–     Åhh, … AAJJJIIIIIIIOO. Nej, jag vill inte mer. Snälla Göte sluta. Snälla.

–     Det ville inte Maria heller. Nu ligger du bara still, annars blir det ändå värre.

 

Svisch, svisch, svisch … nio slag följer i snabb takt, åtföljt av nio tjut, innan jag vänder mig till Sofia igen och fortsätter hennes bestraffning. Med samma resultat. Ett nytt tjut efter varje rapp av riset. Och så håller jag på en bra stund med än den ena och än den andra lilla rumpan. Gissningsvis får väl flickorna någonstans mellan 75 och 100 slag var, och jag är inte lätt på handen.

 

Nu är flickornas skinkor, och en bra bit av låren alldeles knallröda, och jag börjar få mjölksyra i armarna så jag orkar helt enkelt inte mer.

–     Nå, är ni nöjda, eller?

–     Du skulle ju bara smiska lite, ulkar Sofia fram mellan snyftningarna, medan Emma bara snyftar hjärtskärande.

–     Det där vara bara lite, ljuger jag. Vill du ha resten också kanske?

–     Nej, nej. Snälla. Snyft. Inte mer. Aj vad det svider. Snyft. Snyft.

–     Du då, Emma?

–     Nej, inte mer. Aj. Snyft. Inte mer. Snyft. Snälla Göte, inte mer. Snyft.

 

De får ett par minuter på sig att lugna ner sig på, sedan säger jag i en ton som tydligt talar om att jag inte tänker tolerera några protester:

–     Ok. In och tvätta av gråten, sedan kommer ni in i Lisas sovrum.

–     Jaa, gnäller båda två.

 

Medan tjejerna vaskar av sig klär jag av mig naken och lägger mig på Lisas dubbelsäng. När flickorna strax därefter kommer in får de order att vända rumporna åt mig, och när de gör det ser jag att de verkligen är välpiskade och härligt röda. Aj, aj, aj vad det måste svida i skinnet.

–     Nå, är ni beredda att göra som jag säger nu då?

–     Ja, Göte, kommer det svagt från Sofia.

–     Kom upp i sängen och sug min kuk då. Du först Sofia.

De svarar inte men kryper lydigt upp och Sofia slukar direkt min halvstyva stake, medan Emma bara stirrar mer eller mindre förvånat.

Efter någon minut säger jag:

–     Din tur Emma.

–     Nej, jag vill inte.

–     Hämta riset då.

–     Nej, snälla.

–     Riset eller sug! Välj själv.

 

Med stor tvekan, efter att ha känt på de röda skinkorna, tar hon försiktigt kuken i munnen och suger tafatt. Efter någon minut säger jag:

–     Din tur Sofia. Sedan byter ni av varandra efter ungefär en minut.

–     Ja Göte, svarar Sofia och slukar min nu helt styva kämpe.

Sofia är mer van, och för huvudet upp och ner medan hon slickar och suger, med Emma som intresserad åskådare och lärjunge.

 

Så håller flickorna på i kanske 20 minuter innan jag känner att det snart skall gå för mig, och då säger jag:

–     Nu tar du satsen i munnen Sofia, men svälj inte, utan ha den kvar där, och hon nickar till svar.

När det går för mig känner jag att det är en jätteladdning hon får, men hon suger snällt i sig allt utan att spilla. Sedan säger jag lugnt:

–     Lägg dig på rygg i sängen Emma, och ta emot vad din syster har i munnen.

–     NEJ, ALDRIG!!! Skriker Emma och far upp som stucken av en geting.

–     Ok. Hämta riset då!

Efter lite tvekan hämtar hon riset, och när hon kommer tillbaka med det säger jag kallt:

–     Ge det till Sofia.

Hon gör så, och Sofia tittar på mig med frågande blick.

–     Lägg dig på mage, Emma.

Med rinnande tårar lägger hon sig tillrätta.

–     Ok, Sofia. Nu straffar du din syster. Och hårt skall det vara. Tvekar du, eller inte slår hårt nog, så kommer jag att ta över, och så får du smaka på riset du också efteråt. Och du sväljer inte satsen. 20 slag blir nog lagom. Förstår du?

Hon nickar tyst till svar, för det är ju inte lätt att svara med munnen full av sperma.

 

När Sofia slår tar hon verkligen i. Det är nästan så att hon lättar från golvet vid varje slag, och Emma ylar i högan sky. Som tur är dämpar kudden de värsta skriken, annars hade väl grannarna kommit rusande.

Efter de 20 rappen får Sofia en minut på sig att lugna sig sedan ryter jag fram:

–     Vänd dig om!

Kvickt kommer hon över i ryggläge, och jag frågar lugnt.

–     Nå är du bered att ta emot nu då?

–     Jaa, kvider hon med tårarna fortfarande rinnande.

–     Ok, Sofia. Ge henne hälften av vad du har i munnen, sedan sväljer ni båda två. Och du låter det rinna över så att jag ser att du inte fuskar.

Sofia lutar sig över den gapande Emma och låter en stor skvätt sperma och saliv rinna ner i hennes mun, varefter båda sväljer, men Emma är nära att få upp alltihopa igen.

 

–     Duktiga flickor. Nu skall det knullas, säger jag hurtfriskt. Men eftersom kuken har slaknat får ni suga upp den igen. Du börjar Emma! Eller hur?

Emma nickar bara till svar, men slukar den slaknade kämpen utan protester. Efter ett par minuter tar Sofia över, och snart står kuken åter i sin fulla prakt.

–     Ok. Då börjar du Sofia. Upp och rid! Hon tvekar inte en sekund, utan spetsar sig direkt på min kämpe med orden:

–     Åhh, vad stor den är, jag tror jag spricker.

Jag är på vippen att säga: ”Ingen fara, klarade Maria den så gör nog du det också”, men lyckas bita mig i tungan i tid. Oj, det var nära.

 

Medan Sofia skumpar på säger jag till Emma att gå och tvätta av sig i ansiktet, och hon går lite stelt till badrummet. Jag konstaterar åter skadeglatt att rumpan verkligen är rödpiskad en bra bit ner på låren. När hon kommer tillbaka efter tvättningen får hon överta Sofias plats på staken, och även hon gnäller lite över att den är så stor, men nu har jag inga svårigheter att hålla tand för tunga.

Emma är betydlig trängre än Sofia, och när hon har ridit i full karriär i ca 20 minuter känner jag hur det håller på att byggas upp ännu en rejäl laddning. När det närmar sig säger jag till Emma att ta kuken i munnen och suga, och det gör hon utan knot.

–     Sväljer du nu eller?

–     Ja Göte, svarar hon tyst innan hon suger vidare.

När det går för mig tittar jag på henne och jag ser att hon grinar illa när hon får sperman i munnen, men hon sväljer lydigt alltihopa.

 

Innan jag hinner säga att vi skall gå och duscha av oss ringer telefonen och Sofia svarar. Det är Lisa som vill tala med mig.

–     Ja, de e Göte.

–     Hej Göte, är du klar med flickorna ännu?

–     Precis nu.

–     Kan vi komma hem då?

–     Visst, kom ni bara.

–     Då är vi hemma om en halvtimma.

–     Ni är välkomna.

–     Maria vill säga något också.

–     Ok.

–     Göte.

–     Ja lilla vännen.

–     Har du varit stygg mot mina systrar?

–     Ja, det har jag.

–     Hur mycket då?

–     Det får du se när du kommer hem.

–     Men Göte …

–     Kom nu, vi väntar.

–     Ja Göte.

 

Efter duschen klär vi på oss och sätter vi oss i rumssoffan medan vi väntar på Lisa och Maria. Jag bara vräker mig, men flickorna sätter sig av någon anledning mycket försiktigt. Medan vi ändå bara sitter där och väntar på att Lisa och Maria ska komma smeker jag dem lätt över brösten och jag känner hur bröstvårtorna styvnar. Innan jag hinner göra något mer hör jag hur ytterdörren öppnas, och in kommer Maria farandes medan hon tjoar:

–     Hej Göte, vad har du gjort med mina systrar?

–     Det får du reda på tids nog.

–     Jag vill veta det nu!

–     Lugna ner dig Maria, hör man Lisas röst från hallen.

När Lisa kommer in säger jag till Emma och Sofia att ställa sig upp, och det gör de med en viss svårighet. Jag pekar framför TV:n, och säger:

–     Ställ er där med ryggen åt oss. Ner med trosorna och upp med kjolarna, flickor.

–     Måste vi, gnäller Emma.

–     Riset finns kvar, svarar jag bara lugnt.

 

Utan några fler protester gör de som jag säger, och när Lisa får se deras illröda rumpor flämtar hon till, medan Maria skriker:

–     Neej, vad har du gjort Göte?

–     Lärt dina systrar att de skall vara snällare mot dig.

–     Men måste du vara så stygg mot dem.

–     Jag kunde ha varit ändå styggare, men vi gjorde en överenskommelse.

–     Hur då?

–     Det behöver du inte veta, men de fick bara hälften så mycket smisk som de skulle ha haft.

–     De fick nog för mycket ändå.

–     Nej, alldeles lagom mycket.

 

Efter ytterligare lite kallprat åker jag hem till mig, men efter det är jag en trogen gäst hos Lisa, Sofia, Emma och Maria. För att inte nämna alla de gånger som Maria ligger över hemma hos mig, fast hon skyller ju på att hon skall besöka Lena förstås. Men det är en sak som jag kanske kommer att skriva om vid ett senare tillfälle. Och förresten, Sofia och Emma blev verkligen snällare mot Maria. Ibland hjälper det med smek, ibland med smisk.

 

 

 

Privata kommentarer: sir-gote@hotmail.com

Caught exception: Not a valid response (404) url: https://www.google.com/accounts/ClientLogin

En kommentar på “Göteborgskalaset. Del 3.”


avatar
Sneakerfan (Gäst)

Bra jobbat Göte. Jättebra novell som vanligt



Skriv kommentar