Mötet med Lisen. Del 5.

Av.

 Sir Göte.

 

 

 

Jag sträcker mig efter handduken och torkar av den lilla bullfittan än en gång innan jag kysser de svällande läpparna, medan jag låter pekfingernageln rispa lätt över ”brunögat”.

Jag hör Lisen mumla något som låter ungefär som:

–     Nej Göte, inte mer nu, jag tror inte jag orkar mer. Och så låt bli rumpan.

–     Du orkar säkert. Du är ju ung fortfarande.

–     Ja, men jag är ju inte van. Jag är alldeles trött i hela kroppen.

–     Hur kan du vara trött med alla de musklerna?

–     Tänk på att det är mycket muskler att vara trött i.

–     Vad bra, då kanske du inte orkar slå så hårt nu.

–     Låt bli rumpan Göte, annars ska du få känna hur hårt jag kan slå även om jag är trött, fnittrar Lisen.

 

Även om hon fnittrar när hon säger det förstår jag att hon menar allvar, så jag gör som hon vill. I stället stoppar jag in två fingrar i slidan där jag kröker fingrarna och masserar fittväggarna med cirkulerande rörelser.

–     Låt bli Göte, jag tappar koncentrationen när du gör så, mumlar Lisen med munnen full av kuk.

–     Koncentrera dig på att njuta i stället då.

Hon släpper taget om kuken innan hon mumlande svarar:

–     Mmm, åh vad härligt. Jaa. Mer.

 

Nu tar jag tre fingrar till hjälp medan jag låter den andra handen massera clittan.

–     Ja Göte, ja. Jag kommer. Jag … Ahhhh.

Med en skakning som gör att hon nästan faller omkull går det för Lisen och jag småskrattar för mig själv. Så mycket muskler men ändå har hon svårt för att hålla sig på alla fyra när det går för henne.

 

–     Upp och hoppa så tvättar vi av oss.

–     Jag orkar inte. Var jag trött förut så är jag helt slut nu.

–     Upp och hoppa Lisen, annars får du en vända till med fingrarna.

–     Fan ta dig, skrattar hon, du är ju en värre slavdrivare än pappa, men upp kommer hon i alla fall.

 

När vi har tvättat och torkat oss frågar jag skrattande:

–     Nå hur blir det, ska du fullfölja det på började på?

–     Ja, skrattar hon till svar, det ska jag. Men nu lägger du dig på filten och ligger still. Du rör mig inte, för då kommer jag att bryta av vartenda finger på dig.

–     Jamen, du är så härlig så jag bara måste få känna lite.

–     Jag varnar dig, Göte. Jag menar allvar, skrattar Lisen.

Jag tror inte hon menar allvar, men jag vet ju inte riktigt var jag har henne, så det kanske är bäst att göra som hon säger. För säkerhets skull menar jag.

 

När jag har lagt mig på rygg på filten sätter Lisen sig mellan mina ben och runkar prövande kuken som har börjat slappna av lite. Det behövs inte många runktag innan kuken åter står i sin fulla prakt, och Lisen böjer sig ner och slukar den.

Men så slutar hon att suga och medan hon tittar på mig säger hon skrattande:

–     Och du håller fingrarna i styr.

–     Lugn vännen, jag vet vad du sa så det är inga problem.

Lisen skrattar innan hon svarar:

–     Svenskar kanske inte är helt obildbara ändå.

Hon slukar kuken på nytt och medan hon runkar, suger och slickar för brinnande livet ligger jag bara och slappnar av så gott det går.

När det efter några minuter närmar sig för mig flämtar jag fram:

–     Fortare Lisen, det kommer snart.

Lisen ökar runkande ytterligare, och det tar inte många sekunder innan jag sprutar i hennes mun.

Precis när det går för mig tycker jag mig se något som rör sig vid andra ändan av sjön, där fiskeplatsen är, men det är så skönt när det går så jag kan inte koncentrera mig på vad det är.

 

–     Svälj nu Lisen, skrattar jag. Det är proteiner och bara nyttigt för dina muskler.

Lisen sväljer och grinar lite lite innan hon svarar:

–     De proteinerna duger, men jag föredrar en annan sorts proteiner nu när jag är hungrig.

–     Ja, sådana ska vi strax gå och fånga. Lägg dig här på min arm en stund först bara.

När Lisen har lagt sig till rätta tittar jag åter ner mot fiskeplatsen men ser inget speciellt, så det var nog inbillning. Hoppas jag i alla fall. Nåja, bara det inte var Ole så ordnar det sig nog.

 

När vi har legat där och kelat och kivats en stund, utan att Lisen har varit allt för hårdhänt, säger jag:

–     Nå, vad säger du, lilljänta. Ska vi kanske försöka få oss något till livs?

–     Ja gärna. Nu är jag ordentligt hungrig.

Vi tar på oss kläderna och Lisen är väldigt noga med att inte vända ryggen åt mig.

–     Varför vänder du inte ryggen åt mig som du gjorde förut, Lisen, skrattar jag.

–     Det vet du mycket väl, fnittrar hon till svar. Nu vill jag ha riktiga proteiner så jag blir mätt. Inget annat.

–     Jamen det var riktiga proteiner du fick.

–     Det var för lite. Så hungrig som jag är nu kommer jag säkert att bita av dig kuken om jag ska suga en gång till, skrattar hon till svar.

–     Hmm. Ja, det är ju en risk jag inte vill ta förstås. Då är det bättre du får fisk.

Lisen svarar inte, utan fnissar bara. Undrar vad hon tänker på tro?

 

När vi är nästan framme vid fiskeplatsen säger jag att jag såg något som rörde sig här nere förut, men Lisen svarar att det var nog bara ett rådjur. De brukar komma ner till sjön för att dricka.

 

När vi har kommit fram slänger både jag och Lisen av oss på överkroppen, för det är varmt så det räcker utan en massa kläder.

Medan jag fiskar tänder Lisen elden och när den har tagit sig slänger hon på de sista grenarna med orden:

–     Jag går och hämtar lite mer ved så vi får ordentligt med glöd.

Hon hinner inte mer än vända ryggen till så nappar det, och jag känner med en gång att det är en stor fisk den här gången.

Precis när jag håvar upp firren kommer Lisen tillbaka med famnen full av ved. Hon tittar på fisken och sägen:

–     Den var inte liten, men jag tror inte att den räcker till oss båda.

–     Nej, inte om du är ett sånt matvrak som din pappa sa.

–     Passa dig så du inte får dig en smäll, fnittrar Lisen, nu har jag vilat upp mig så nu kan jag slå riktigt hårt igen.

–     Det låter du bli, annars får du ingen mat alls.

Lisen fnittrar bara till svar.

 

Fortfarande fnittrande böjer Lisen sig framåt för att plocka upp ved, och när jag ser hur jeansshortsen stramar över de vältränade skinkorna kan jag inte hålla mig. Jag tar ett snabbt steg framåt och slår med ett ordentligt smack den öppna handen i rumpan på henne så hårt jag kan.

Med ett tjut far Lisen upp medan hon tjoar:

–     Vad gör du din bandit! Vänta du tills jag får tag i dig.

Jag sticker skrattande iväg så fort jag kan, och Lisen efter.

Vältränad må hon vara, men troligen har hon för mycket muskler för att kunna springa fort, för jag kommer lätt undan.

Efter någon minut stannar Lisen och säger skrattande:

–     Sluta bråka och se till att få upp en fisk till innan jag svälter ihjäl.

–     Ja, om du lovar att inte hämnas.

–     Jag lovar. Åtminstone tills efter maten.

 

Redan på första kastet får jag napp, och jag känner när jag gör ”motryck” att här handlar det garanterat om en rejäl firre. Hoppar den inte av utan jag får ”landat” den så kommer nog Lisen att få ”proteiner” så det räcker.

 

Trumbromsen gör sitt, men linan åker i alla fall av så det tjuter i rullen, och inte vågar jag spänna bromsen hårdare heller, för då väl linan av i stället.

När mer än tre fjärdedelar av linan är ute saktar äntligen fisken ner och jag kan börja ”pumpa” hem den så sakta.

–     Vilken tur att den stannade, säger Lisen tyst. Jag trodde ett tag att den skulle dra ut hela linan och försvinna.

–     Ja, det var jag också rädd för.

 

Under tiden jag sakta ”pumpar” firren allt närmare land har jag inte mycket mer att göra, så jag tittar på Lisen där hon står, och jag ser att hon är så spänd att brösten darrar på henne.

 

Så ser jag i ögonvrån att något rör sig vid berget där Lisen badade första gången vi var här, och när jag säger det till Lisen tittar hon dit och säger med en suck:

–     Fisketillsyningsmannen igen. Ja, nu har han ju sett att jag går här utan T-shirt så nu är det ju ingen idé att ta på den, men han kommer garanterat att skvallra för pappa.

–     Tror du att det kan ha varit honom jag såg förut då?

–     Ja, det kan det säkert ha varit.

–     Kan han ha sett vad du gjorde då tror du?

–     Ja, det är inte omöjligt, för han har jämt kikaren med sig.

–     Då har han ju verkligen fått något att skvallra om.

–     Ja det har han, och det kommer han att göra också.

–     Skit också.

–     Huvudsaken att han inte pappa får tag i dig. Jag vet hur jag ska tas med honom.

 

Under tiden vi har snackat har jag fått in fisken till strandkanten och den är verkligen stor. Det är knappt att halva firren går ner i håven.

När jag väl har landat bjässen kommer ”vakten” springande, för han har också sett hur stor den är.

–     Mer ved på elden Lisen, för här ska grillas.

Medan Lisen matar elden kommer fisketillsyningsmannen fram och han frågar flämtande:

–     Får jag väga och mäta den.

–     Javisst. Varsågod.

Medan han väger och mäter ser jag att han tittar minst lika mycket på Lisens bröst som på fisken, sedan säger han imponerat medan han antecknar måtten:

–     Det är den största fisk som någon har fångat här i sjön.

–     Trevligt att höra. Nu tror jag det räcker.

–     Är du säker, skrattar ”vakten”. Jag har ju hört av Ole att Lisen är ett riktigt matvrak.

Jag ser att Lisen ger honom en ilsken blick, men han märker tydligen inget, för han flinar bara vidare medan han sneglar på Lisens fina bröst.

–     Tänker du gå hem och ringa till Ole och skvallra om hur Lisen går klädd här nu?

–     Nejdå. Visst inte.

–     Bra, för gör du det kommer du aldrig att få se Lisens bröst igen.

–     Nej, nej, nej. Jag tänker absolut inte skvallra.

–     Låter bra.

Med stor tveksamhet drar ”vakten” sig tillbaka utan att släppa Lisens bröst med blicken.

 

När Fisketillsyningsmannen har försvunnit frågar Lisen lite irriterat:

–     Varför sa du att han skulle få se mina bröst om han inte skvallrade?

–     Det har jag aldrig sagt.

–     Jamen, det sa du ju.

–     Nej, jag sa att han INTE skulle få se dem igen om han skvallrade. Inte ATT han skull få se dem.

–     Hi hi hi. Där lurade du honom allt, fnittrar Lisen och ger mig en hård kram.

När jag har fått andan till mig igen och har konstaterat att revbenen höll svarar jag:

–     Ja, och dig också.

–     Det gör inget. Hi hi hi.

 

Medan jag rensar fiskarna nere vid strandkanten lägger Lisen glöden tillrätta och när jag har gnidit in fiskarna med salt trär upp dem på ett par färska grenar, varefter jag ger Lisen den stora.

–     Nej, säger Lisen, den stora ska du ha.

–     Kommer inte på frågan sötnos. Jag tror inte jag kommer att orka med den lilla ens.

Nästan innan firrarna är färdiggrillade börjar vi provsmaka dem, och de smakar helt underbart, för jag ska inte förneka att jag börjar bli ordentligt hungrig jag också.

 

Jag orkar som jag gissade på inte få mig hela min fisk, men Lisen stoppar med lätthet i sig hela den stora innan hon sneglar på det som är kvar på min och frågar:

–     Får jag ta resten på din också?

–     Javisst, jag orkar ändå inte.

Med lätthet slinker den ner också, och jag frågar skrattande:

–     Har du fått proteiner så det räcker nu?

–     Ja, tills kvällsmaten, fnittrar Lisen.

–     Ok, fakta konstaterat. Du är ett matvrak.

Lisen svarar inte, men med ett skratt slänger hon sig över mig och jag hinner flämta fram:

–     Försiktigt.

–     Nu ska du vara snäll, skrattar Lisen vidare, annars ska jag ta lite av dina proteiner till efterrätt.

–     Ja, det kan du få, skrattar jag till svar, men jag litar inte riktigt på fisketillsyningsmannen. Han kanske kommer tillbaka och vill ta sig en titt till på dina tuttar.

–     Ja, det har du rätt i. Vad gör vi då?

–     Vi får väl dra oss ner till tältet.

–     Det var en bra idé. Jag släcker elden medan du plockar ihop dina fiskegrejor.

 

Första släckningen blir genom att Lisen slänger av sig shortsen och trosorna och pissar på glöden som är kvar. Sedan pissar jag där också, men för att vi ska vara riktigt säkra på att det är ordentligt släckt går Lisen ner till sjön och hämtar mer vatten som hon häller på.

 

På väg till tältet är det fortfarande inte tal om att gömma tuttarna inte, utan de får studsa runt i full frihet, och så fort stigens bredd tillåter det går jag jämte Lisen och klämmer uppskattande på de muskulösa skinkorna. Utan protester från henne.

 

När vi passerar gården ser vi Ole på en åker i en betydligt modernare traktor än den jag hjälpte honom att starta, och Lisen säger skrattande:

–     Då har i alla fall inte fiskeuppsyningsmannen skvallrat ännu, för då hade pappa inte varit så lugn.

–     Då kanske vi vågar ha det lite skönt vid tältet i lugn och ro.

–     Ja. Det vågar vi säkert.

–     Du vill väl ha mer proteiner förstås.

–     Ja gärna, men denna gången är det dina jag vill ha dina!

Efter en stund tystnad säger jag medan jag klappar Lisen i rumpan:

–     Nu när jag har tagit två av dina oskulder, ska jag inte ta den tredje också?

–     Nej, jag vågar inte.

–     Varför inte?

–     En flicka i min klass gjorde det och hon fick opereras och sys efteråt.

–     Ok, då förstår jag om du är orolig. Jag gör inget mot din vilja, Lisen.

–     Du är snäll Göte.

–     Det är inte för att jag är snäll. Det är för att jag inte vågar.

–     Hi, hi, hi. Det tror jag inte på.

 

Medan vi har pratat har vi kommit fram till tältet, och Lisen slänger direkt av sig jeansen och trosorna, och medan hon skrattar kvittrar hon:

–     Synda dig nu Göte så jag får mina proteiner. Jag svälter ihjäl!

–     Lugne ner dig, ditt matvrak, Jag kan inte producera så mycket proteiner som du vill ha. Förresten kan du väl inte vara så hungrig efter all den fisken du vräkte i dig.

–     Hi, hi, hi. Det är inte den sortens proteiner jag vill ha nu. Det är ju dina!

–     Ok, ta ut luftmadrassen så vi har något att ligga på då.

 

Medan Lisen sliter ut luftmadrassen ur tältet tar jag av mig jeansen och kalsongerna varefter jag lägger mig på den. Jag hinner inte ens lägga mig till rätta innan Lisen är över mig med orden:

–     Nu ska jag suga ur dig varenda protein du har kvar.

–     Ok, sug upp honom först så får du ta dig en ridtur sedan innan du får några ”proteiner”.

–     Javisst, men du får inte spruta i mig.

–     Du behöver inte vara orolig, Lisen. Jag vet.

Lisen suger snabbt upp ”lilleman” varefter hon villigt låter sig spetsas på staken, och strax rider hon för glatta livet så tuttarna hoppar.

–     Lugna dig unge. Tänker du ta livet av mig?

–     Jag vill ha proteiner. Jag vill ha proteiner, fnittrar Lisen.

 

Efter de två omgångarna borta vid sjön har jag inga svårigheter att hålla mig, utan Lisen får rida på som hon vill.

Efter en stund förstår jag att det snart kommer att gå för Lisen för hon rider allt snabbare.

Jag vet ju att ett visst mått av smärta kan förstärka en tjejs njutning, men eftersom hon sitter med ”framsidan” mot mig kommer jag inte åt att smiska henne så i stället tar jag tag i bröstvårtorna och nyper ganska hårt i dem precis när hon får sin utlösning.

Med en kraftig skakning i kroppen och ett litet skrik går det för Lisen och hon sjunker totalt utmattad ihop över mig.

Det spelar tydligen ingen roll hur vältränad man är. En ordentlig orgasm tar ändå musten ur en. Åtminstone är det så med Lisen.

 

–     Hur länge ska du ligga där och lata dig? Ska du inte ha några proteiner?

–     Jo det ska jag. Lugna dig lite bara.

–     Jag trodde du var vältränad, skrattar jag.

–     Ja, det är jag, men inte på sådant här, det vet du.

–     Träna på nu då. Vem vet när du får tränat mer när jag har åkt.

Medan Lisen reser sig säger hon:

–     Nu vet jag hur skönt det är så nu ska det inte ta så lång tid, och så slukar hon den nu halvslaka kuken.

 

Hon ställer sig på knä mellan mina ben så jag når henne inte, så jag säger:

–     Ställ dig med rumpan hitåt.

–     Så att du kan störa mig som förra gången.

–     Ja, så att du också kan få det lite skönt.

–     Nej du, så roligt ska vi inte ha det. Nu ligger du bara still.

Jag förstår att det inte är någon idé att argumentera med henne, så jag gör bara som hon säger. Ligger still och njuter.

 

Det är svårt att tänka sig att för bara några dagar sedan hade Lisen knappt sett en kuk, och nu suger hon som om hon aldrig hade gjort annat.

Jag ligger bara och försöker slappna av, men det är svårt så som Lisen håller på.

Jag känner att det närmar sig sin kulmen allt mer för mig, och säger mellan hopbitna tänder:

–      Nu får du snart dina proteiner, Lisen.

Mina ord får Lisen att runka allt snabbare, och med ett högt stön tömmer jag mig i hennes mun. Lisen sväljer allt hon får, men slutar inte att runka och suga förrän hon är helt säker på att det inte finns en enda droppe kvar att få ut.

 

När Lisen förstår att det inte finns mer proteiner att få kryper hon upp och lägger sig på min arm med orden:

–      Tack för att du har lärt mig hur skönt det kan vara att vara tillsammans med en kille.

–      Det är inget att tacka för. Det var ett rent nöje.

–      Jasså, skrattar Lisen, du har bara roat dig med mig. Ska du ha dig en smäll?

–      Helst inte. Jag fortsätter gärna att roa mig i stället.

–      Hi hi. Jag också, men nu måste jag hem. Det är säkert dags för kvällsmat snart.

–      Och du vill förstås inte missa några proteiner?

–      Nej helst inte, fnissar Lisen när hon reser sig för att ta på sig kläderna.

 

När Lisen har tagit på sig trosorna och böjer sig ner efter nästa klädesplagg kikar hon mellan benen på mig och fnittrar:

–      Och du låter bli att dra ner mina trosor Göte, annars …

Hmm, läser hon mina tankar eller gissade hon sig bara till vad jag tänkte göra.

–      Annars vad då?

–      Det kommer du nog att märka fnittrar Lisen vidare.

Ja, jag vet ju hur stark hon är så jag håller fingrarna i styr. I stället säger jag:

–      Ska vi gå och bada och fiska i morgon också?

–      Om jag får för pappa går jag gärna med.

Vi pratar inte så mycket mer, men när Lisen ska gå får jag en kram som fullständigt tar andan ur mig.

Ditt odjur, flämtar jag när hon har släppt mig. Spara krafterna tills de behövs, och Lisen fnittrar bara till svar.

När Lisen har försvunnit tar jag en promenad i skogen innan jag gör mig i ordning för natten.

 

Efter en natts god sömn, med drömmar om Lisen, vaknar jag ganska tidigt och ligger en stund och lyssnar på fåglarna som kvittrar runt tältet nedan jag tänker:

–      ”Hur länge ska jag stanna här och knulla Lisen? Ja, i alla fall så länge hon får följa med och bada för Ole”.

Jag äter frukost i lugn och ro, och precis när jag tänker dra mig nedåt gården kommer Lisen farande mellan träden som om själva fan var efter henne.

–      Göte, hojtar hon redan på avstånd. Du måste packa ihop och sticka fort.

–      Vad är det frågan om, frågar jag förvånat.

–      Jag såg fisketillsyningsmannen när han pratade med pappa och nu är pappa som ett stort åskmoln så han skvallrade garanterat om vad vi har gjort.

–      Ja, då är det kanske bäst att jag packar ihop och sticker så din pappa inte får tag i mig.

–      Ja, det är det säkert, men jag kommer att sakna dig.

–      Och jag dig.

 

Medan Lisen sticker tillbaka till gården river jag snabbt ner tältet och slänger in det i bilen. Packa det snyggt får jag göra senare. Nu gäller det att komma undan muskelberget Ole.

När jag svänger ut från gläntan där jag har campat ser jag Ole komma på traktorn så jag trampar gasen i botten åt andra hållet. Nu Sverige, nu kommer jag!

Synd, jag hade mycket väl kunnat tänka mig att bada tillsammans med Lisen några dagar till, men, jag är rädd om livet också.

 

 

 

Privata kommentarer: sir-gote@hotmail.com

Caught exception: Not a valid response (404) url: https://www.google.com/accounts/ClientLogin


Skriv kommentar