“Bättre kan du” sa han. Hans leende var drygt. Hennes ögon smalnade.

“Härmas inte”.

Hon slog igen. Den här gången misslyckades han med att parera.

Slaget träffade i ansiktet, han kände hur det brände till, hur blodet rusade till huvudet. Han blev yr, glad, vild.

“Va fan gör du?” sa han, log och greppade hennes handleder. “Så där kan du ju inte göra”

Han böjde sig mot henne. Hon var alldeles stilla. Han kunde känna hennes andedräkt mot sina läppar.

“Jag… ehh…”

Han tryckte sitt ansikte mot hennes. Deras läppar möttes och han kände hur en rysning gick igenom hennes kropp.

Hon var fast. Kunde inte röra sig. Hon försökte slingra sig, men hans händer höll henne på plats. Det gjorde henne mer upphetsad. Hon stretade emot, försökte få loss sina händer så gott det gick, men hans läppar kunde hon inte motstå. Det var som att en del av hennes kropp kämpade emot medan den andra bara ville ha mer.
Ta mig, ge mig, jag vill ha mer, tänkte hon och stretade ännu mer med armarna.

Hans läppar släppte tag om henne, hon flämtade till, han tog ett nytt grepp om hennes handleder och anföll hennes hals som en vampyr anfaller en oskuld. Han bet inte, anfallet var lekfullt men bestämt. Han riktade in sig på halsen, örat, munnen. Hans mjuka läppar, hans vassa tänder, kombinationen av lust och smärta var bara för mycket för henne.

Hon kämpade och slet för att ta sig loss, men han var bestämd, djurisk. Det väckte en liknande känsla i henne. Det fanns inget att göra annat än att ge sig hän.

De rysningar hon fått när deras läppar först möttes kom nu mer frekvent, som vågor av lust som sköljer in över en naken strand. Hon blickade ut mot horisonten, de mörka molnen vittnade om att en storm var på väg, kraftigare vågor var att vänta.

När hon måttade första slaget hade hon haft tusen tankar i huvet, nu var det nästan helt tomt, bortsköljt av rysning efter rysning.

Hon kände värmen som pulserade från sitt underliv och spred sig över kroppen, genom kroppen.

Hon hade svårt att koncentrera sig. Hon ville ha mer, mycket mer, men att fundera på hur hon skulle formulera sig var bara för mycket. Ord hade tappat betydelsen, nu var det bara namn någon gett till saker. Det hon upplevde nu var en känsla, en känsla helt bortkopplad från intellekt. Det var lust.

“Mer…” viskade hon.

Så mycket mer än så hade hon inte kunnat säga, även om hon försökt, ordförrådet hade någon låst in och hon kunde inte hitta nyckeln. Denne någon höll henne hårt i handlederna, vägrade släppa taget. Han kysste henne på halsen, på örat, nyckelbenet, munnen.

“Du är min, och jag släpper inte iväg dig” viskade han i hennes öra.

Ytterligare en rysning gick igenom hennes kropp.

“Ta mig…” sa hon. “Gör vad du vill. Jag är din.”

Han välte ner henne, slet av henne kläderna. Så mycket kraft, så mycket energi. Hans ögon blixtrade. Hon skakade av förväntan, försökte fly men han fick tag i hennes armar igen. Hans läppar rörde sig. Han sa inget men hon kände vad han menade. Läppar mot läppar släppte han hennes handleder och tog tag om hennes huvud. Hon kände hans händer greppa om hennes nacke, ytterligare en rysning for längs ryggraden.

Hud mot hud. Hennes händer på hans rygg, hennes naglar som klor. Hon rev och kunde känna hur hans kropp spändes, exploderade av lustfylld smärta. Han bet i hennes läpp.

Hennes handleder var fast igen. Hans läppar mot hennes hals.

Som Jesus ville hon offra sig för mänsklighetens synder. Gör vad som helst. Slit mig i stycken, älska mig, ta mig, mer, nyss, nu.

“Mer… vill ha mer” stönade hon.

Han trängde in i henne, hans svettiga kropp mot hennes, deras läppar förenade. En energipuls gick igenom hennes kropp, som chockvågen efter en kärnvapensprängning, alla känsloreceptorer i högsta beredskap. Hon darrade. Saknade ord. Det kändes så mycket. Så underbart.

Han stötte in i henne igen. Och igen. Och igen. Varje stöt skickade en starkare puls igenom henne, en ny våg som sköljde in över hennes nakna kropp. Det kändes mer, starkare, bättre.

Hon kved, hon flämtade, hon led. Varje stöt bedövade en del av hjärnan, rånade henne på en del av hennes bagage. Han stötte till igen. Alla bekymmer, allt hon gick och bar på, all stress, all oro, allt hon var tvungen att göra, all press hon hade på sig, allt försvann stöt för stöt tills allt som återstod var de två. Nakna, svettiga kroppar som älskade med varandra.

Hon samlade kraft och stretade emot, men han var starkare, hans grepp bestämt. Han stötte i henne igen. En puls, en våg, en rysning. Hon flämtade till.

“Kom… jag är din… kom… mer… mer… ” fick hon fram mellan stötarna.

Han ökade tempot, starkare, kraftigare. Hon kände hur stormen kom närmare land. En våg hann inte rinna undan innan nästa slog in över henne. Känslorna skummade, bubblade över. Han fortsatte, djuriskt, lustfyllt. Vågorna gick i varandra, åt upp stranden. Vattnet började koka. Han var i henne, hans stötar bestämda. Varje muskel i hennes kropp spändes, hon höll på att drunkna i de höga vågorna. Hon kämpade, hon slet, men vågorna fortsatte slå in. Kraftfullt, rytmiskt.

Hans kropp spänd, hans stötar bestämda. Hon behövde luft, vågorna sköljde över hennes kropp. Hon gjorde sitt bästa för att hålla sig vid ytan, men det var lönlöst. Stöt på stöt skickade våg efter våg. Hela hennes kropp skakade.

Hans kropp exploderade och skickade en svallvåg av välbehag genom hennes kropp. Den sköljde över henne och spolade bort allt vatten. Hon drog ett andetag av frisk luft, tittade ut över havet. Hon kände hur greppet om handlederna släppte, han rullade bort från henne. Havet var spegelblankt, solen sken. Hon darrade fortfarande lite, skärrad, skakad, upprymd, tom. Hennes huvud var utan en enda tanke, hennes ansikte ett leende. Hon visste inte varför, men hon kunde inte sluta le. Det kändes bra, helt underbart.