I djupa Södern: Gentlemannen
Den unge ädlingen tittade med avsmak på mannen framför sig. En småväxt, fet person med stripigt hår. Dessutom luktade det som om han inte hade tvättat sig på åtskilliga dagar. Men, det var inte för att titta på Mr Horace han hade kommit.
- Jag är intresserad av en slav, sa arvtagaren till en tysk furstetitel och en avsevärd förmögenhet.
Mannen tittade upp från sitt skrivbord.
- På så sätt, och ni är?
- Karl von …
Han hejdade sig i sista stund.
- Karl Schmidt!
- Jaha, Karl Schmidt. Och ni vill ha en slav?
- Ja, jag har nyligen kommit till det här landet. Jag och min hustru. Hon skulle behöva en tjänarinna, och jag har förstått att det är brukligt att använda slavar till sånt.
- Alldeles riktigt, min herre.
Mr Horace betraktade tankfullt den unge mannen framför sig. Bröt kraftigt på nåt utländskt språk, förmöget klädd. Verkade lite nervös av någon anledning.
- Men ni måste förstå, herrn, att en slav som ska passa till tjänarinna åt en fin dam, det är något speciellt. Det kan man ju inte ta vilken nigger som helst till.
- Det förstår jag. Det bör helst vara en ung flicka, väl uppfostrad. Jag blev rekommenderad att vända mig till er.
- Jaså, verkligen? Ja jag har ju de allra bästa varorna i den här branschen. Fina niggrer, uppfödda här. Väldresserade, inte några oregerliga typer direkt från Afrika inte. Pratar så man förstår dom också, inget djumgelspråk.
- Det låter ju betryggande.
- Men, en sån, mycket speciell slav är ju väldigt värdefull …
- Bekymra er inte om det. Har ni rätt tjänarinna åt mig så ska nog det andra ordna sig också.
- Bra, då förstår vi varandra. En ung flicka, sa ni. Ja, jag har några inne som ni kan få titta på.
- Utmärkt. Säg mig, är det sant som jag hört berättas? Att slavar i det här landet räknas som egendom, att man kan göra precis vad man vill med dom?
Mr Horace såg förvånad ut.
- Varför skulle man inte kunna det? Har man köpt en nigger så är det ju ens egen.
- Precis som en hund?
- En fin hund måste man ju vara rädd om, en nigger … Det är ju bara att skaffa en ny, kostar ju pengar förstås …
- Så, om jag av någon anledning skulle tröttna på en slav, kanske till och med döda honom?
- Vem bryr sig? Bara ni skaffar undan liket sedan. Börjar lukta fort i den är värmen.
Mr Horace torkade sin svettiga panna.
Stanken var obeskrivlig. En blandning av avföring, svett och orenheter som Karl aldrig hade känt maken till. Mr Horace hade fört honom till några låga, fönsterlösa längor på baksidan av kontoret. Han steg fram till en låst dörr, fumlande med en stor nyckel. Öppnade sedan porten på vid gavel. Stanken blev om möjligt ännu värre, hettan vällde ut ur skjulet genom öppningen.
- Ut med er, förbaskade niggrer! Vrålade Mr Horace.
Det hördes ett långsamt hasande från mörkret. Så dök en svart kvinna i tjugoårsåldern upp i dörröppningen. Hon följdes snart av ytterligare fem kvinnor. Uppskattningsvis mellan arton och tjugofem år. Kraftigt byggda, kolsvarta, märkta av ett slitsamt liv. Flera av dom med ärr efter piskslag. Karl kände sig besviken. Det här var inte alls vad han letade efter. Men så, den sista innevånaren i det helveteslika skjulet kom sakta ut.
- Rappa på lite, låt inte herrn vänta! Röt Mr Horace.
Flickan, för det var en flicka, ryckte förskräckt till och skyndade sig fram till sina medsystrar. Brun hy istället för svart, fasta mellanstora bröst. Uppskattningsvis sexton-sjutton år, inga synliga ärr. Rakt hår, i motsats till de andras krull. Karl försökte verka ointresserad. Han hade förstått att amerikanen skulle ta alla chanser att lura honom.
- En brun?
- Halvblod! Nån uppsyningsman som inte kunnat hålla sig! Ingen gentleman skulle ju kunna tänka sig nåt sånt. Med en svarting! Har jobbat i köket hos en familj.
- Varför sålde dom henne?
- Blev visst nåt bråk. Dom andra i köket fick för sig att deras karlar var intresserade av henne, så för att få lugn och ro skickade dom iväg henne. Hellre det än att byta ut alla dom andra.
- Hur gammal?
- Inte så lätt att veta, sexton kanske. Dom håller inte reda på sin ålder, kan ju inte räkna, dumskallarna. Intresserad?
- Inte egentligen. Hon har väl gått runt bland alla slavarna där hon var förut. Jag behöver en skötsam flicka.
Mr Horace gav upp ett högt tjut, Karl hoppade till och vände sig om för att se vad som stod på. En äldre, gråhårig negress kom springande och neg för Mr Horace. Han viftade mot den unga flickan.
- Klä av henne! Känn efter om hon haft någon man.
Den gamla kvinnan skyndade fram till flickan och drog av henne ländklädet som hennes enda klädsel. Hon ryckte till, men förblev stående stilla. Kvinnan förde upp sin hand mellan hennes lår. Hon knep ihop först, men så gav hon med sig och särade lätt på sina ben. Efter en noggrann undersökning vände sig kvinnan till sin ägare och skakade på huvudet.
- Hon är orörd. Nå?
- Tja, jag vet inte … Ett köksbiträde, duger en sån till att passa upp på en fin dam?
- Visst, bara ge dom några rapp när dom missköter sig. Lär sig tusan så fort!
Mr Horace var en allt för driven affärsman för att låta sig luras av den andres spelade ointresse.
- Hon stinker …
Mr Horace vände sig till den äldre kvinnan igen.
- Skrubba av henne!
Karl gled med blicken över den unga, brunhyade flickan. Nu, när ländklädet var borta syntes tydligt den håriga trekanten mellan hennes ben. Blygläpparna skymtade svagt. Han slickade sig lite nervöst om munnen. Mr Horace vinkade honom med sig:
- Kom med, vi går in på kontoret och tar oss en drink. Pratar igenom saken. Kommer bort från den här förbaskade solen …
Dom gick sakta längs gatan. Karl gick först och flickan några steg bakom. Han hade fått betala mer än han först hade tänkt sig, men nu var hon hans. Renskrubbad, klädd i en sliten men ren klänning följde hon honom fogligt till den plats där han hade parkerat sin vagn. Han lösgjorde hästen och klev upp på sätet. Flickan blev osäkert stående nedanför. För första gången talade han till henne.
- Vad heter du?
- Dom kallar mig Sarah, herrn.
- Du vet att jag är din nya ägare?
Hon nickade.
- Nå, upp med dig då!
- I vagnen, herrn?
- Naturligtvis, var annars?
- Slavar brukar inte åka tillsammans med vita, herrn.
- Nå, därbak då?
- Ja, herrn.
Hon kravlade sig upp på det lilla flaket längst bak, där man vanligtvis brukade frakta bagage. Karl klatschade med tyglarna och vagnen rullade iväg. Sakta körde han ut genom staden, ovan som han var. Där hemma hade det alltid funnit tjänare som skjutsade. Han blev nog tvungen att skaffa fler slavar om han skulle stanna här, men flickan var viktigast. Nu, snart …
Det lilla huset låg rätt avsides, något som Karl uppfattade som en stor fördel. Mannen som hyrde ut det hade varit överförtjust att hitta en hyresgäst. Huset hade stått tomt en längre tid sedan den äldre dam som tidigare hade bott där hade avlidit. Hyresvärden hade villigt ordnat med folk som städade upp och gjorde i ordning allting för Karls räkning. Nu förde han förväntansfullt in sitt inköp i huset, efter att först ha ställt in hästen i stallet. Han måste skaffa fler tjänare. Sarah blev stående i rummet dit han fört henne, osäker på vad hon hade att vänta sig av sin nya husbonde. Han kallade fram henne till sig, tog med ett finger under hennes haka och höjde hennes huvud. Mötte den rädda blicken i de mörka ögonen. Minnena strömmade genom honom när han såg på det unga, vackra kvinnoansiktet. Uppväxten i Tyskland, allt det präktiga. Alla systrar, kusiner och andra flickor som alltid funnits i närheten. Alltid så skira, ömtåliga. Som man skulle ta hänsyn till, som inte fick smutsas ner med vilda lekar. När han hela tiden hade velat … SMACK!! Örfilen kastade Sarahs huvud åt sidan. Hon stod kvar, huvudet lutat mot axeln, en tår glittrade i ögonvrån. Karl gned sin ömmande hand.
- Jag är din herre nu, jag gör precis vad jag vill med dig! Förstår du?
- Ja, herrn.
- Titta på mig!
Lydigt vände hon blicken mot honom.
- Blir jag inte nöjd med dig får du smaka piskan. Kanske nåt ännu värre. Du ska sköta huset, laga mat, städa och allt sådant. När jag är hemma ska du finnas till hands och passa upp mig på det sätt som jag bestämmer. Du sover på golvet i mitt sovrum, så att du alltid finns nära om jag behöver dig. Förstått?
- Ja, herrn.
Karl fattade tag i halsöppningen på hennes klänning, och med ett våldsamt ryck slet han den i mitt itu. Han sträckte fram en darrande hand och kramade om hennes fasta bröst. Tog tag i den mörka bröstvårtan och nöp hårt.
- Precis som jag bestämmer!
- Men herrn, svarta och vita …
Han nöp hårdare.
- Förstått?
- Ja, herrn.
- Bra, in i sovrummet med dig!
Han knuffade henne framför sig, fram mot sängen. Tryckte ner henne på golvet och började med ett förväntansfullt flin knäppa upp sina byxor.
- Nu öppnar du din mun och gör det riktigt skönt för mig!
Han grävde fram sin hårt stående stake och viftade med den framför hennes ansikte.
- Herrn, protesterade hon tyst
- Tyst! Vill du tillbaka till Horaces slavhus.
Hon öppnade sin mun med nedslagen blick och lät honom komma in.
- Sug, som om det vore en bit sockerrör, instruerade han.
Ovant försökte den unga flickan uppfylla hans önskningar, Karl njöt av hennes mun. Drog sitt stånd fram och tillbaka mellan hennes läppar, så drog han sig ut. Med ett hårt grepp om hennes arm reste han henne upp.
- Hädanefter, om jag säger åt dig att suga. Då ska du själv ta fram min kuk och göra det, omedelbart! Förstått?
- Ja, herrn.
- Bra, nu fortsätter vi.
Han nöp tag i håret mellan flickans ben och ruskade lätt.
- Det här ser du till att ta bort. Du ska vara slät som ett barnarsle mellan benen, under armarna också. Håret på huvudet låter du växa, jag vill ha det långt. Tvätta dig ofta, stinker du blir det piskan! Inne i huset använder du inga kläder när vi är ensamma. Ska du gå ut, eller det kommer besök så hänger det en klänning i skåpet i köket. Allt klart?
- Ja, herrn.
Flickan bet sig i läppen, men vågade inte protestera. Karl gick runt henne, strök njutande över det lena skinnet på hennes skinkor. Särade på dom och såg på hennes mörka analhål.
- Böj dig framåt!
Han fortsatte intressera sig för den välformade stjärten. Klatschade till den med handflatan, så drog han till sig ett ridspö som låg tillhands på sängbordet och slog ett lätt slag med det. Så länge han längtat efter detta. Alla flirtiga, retsamma fina damer som roat sig på hans bekostnad. Eggat honom till bristningsgränsen och sedan dragit sig tillbaka. Tryggt vetande att han aldrig skulle våga göra dom något mot deras vilja av rädsla för deras fäder, rädsla för skandal. Alla fnissande ”fröknar” han tvingats uppvakta för att dom var så bra partier. Men den här kvinnan kom inte undan, nu var det han som bestämde allt om hennes väl och ve. Han som avgjorde om hon skulle leva eller dö. Piskan slog allt hastigare och hårdare. Flickan snyftade, mörka ränder syntes tydligt på hennes bruna skinn. Stjärten, nedre delen av ryggen och lårens baksidor var tätt randade. Karl hejdade sig flämtande. Han knuffade till flickan och hon ramlade ner på golvet. Stående på knän och armbågar, fortfarande snyftande.
- Är herrn arg på Sarah? Har jag gjort nåt fel?
- Tyst med dig. Du kommer att få det bra här, bra mat, lätt arbete. Så länge du låter mig få det jag vill ha av dig. Du kanske hellre vill jobba ute på fälten? I stekande sol, med griniga uppsyningsmän som driver på dig?
- Nej herrn! Inte det!
- Orörd, sa hon, kärringen.
Karl muttrade för sig själv. Han ställde sig på knä bakom flickan, knuffade henne ännu mer framåt så att hon sköt upp sin ända. Han riktade in sin kuk mot den jungfruliga fittan och tryckte sig hårt framåt. Sarah gnydde tyst av smärtan när han borrade sig in, vidgade den alldeles för torra, trånga kanalen. Hennes stackars mödomshinna gjorde ett kortvarigt, fruktlöst motstånd innan den brast och öppnade väg för hennes herre. Ända in i botten av hennes kvinnlighet. Karl njöt av hennes kvidande, könets motstånd mot hans erövring, dömt att misslyckas. Kontrasten mellan hennes mörka hud och hans ljusa. Han knullade henne hårt bakifrån, tryckte sig vid varje stöt mot den ömmande bakdel som han nyss misshandlat så grovt. Vällustigt tog han henne med stegrande njutning. Pressade henne tätt intill sig och fyllde henne med sin sperma. Belåtet drog han ut sin slaknande stolthet, nu sölig och fläckad av blod.
- Slicka av den! Befallde han.
Med ett smärtfyllt stön vände Sarah på sig och började rengörningsarbetet. När Karl var nöjd kastade han till henne en filt och pekade på golvet bredvid sängen.
- Lägg dig och sov nu. I morgon ska du göra frukost till mig och städa huset.
Hon gav honom en blick och rullade sedan ihop sig under filten, utan ett ord. Karl la sig i den mjuka sängen med ett förnöjt leende. Det hade varit precis så skönt som han hade föreställt sig. Han hade bestämt sig när han hörde talas om de amerikanska slavarna. Hur deras herrar kunde behandla dom hur som helst, både män och kvinnor. Han hade bokat biljett på ett amerikafartyg samma dag som han blev myndig till sina föräldrars förskräckelse. Han lugnade dom med att han behövde få se sig om i världen, och till slut hade dom gett med sig. Båtresan till New York hade varit lång och enformig, likaså den fortsatta resan längs kusten ner till Sydstaterna. Väl framme hade han utan problem lyckats hyra det här huset och börjat sitt sökande efter en lämplig kvinna bland slavhandlarna. Till slut hade han fått tips om Mr Horace, och funnit Sarah. Så fort han fått ögonen på henne hade han vetat att hon var den rätta. Med ett lyckligt flin på läpparna somnade han.
Tidigt nästa morgon vaknade han med sitt vanliga morgonstånd, men nu fanns hjälpen nära. Han tittade ner på golvet, Sarah sov fortfarande. Hon låg på sida under filten, det ena benet lätt uppdraget. Han drog av henne filten och betraktade den sovande. Hon var vacker där hon låg, även med gårdagens blåmärken. Han kröp ner på golvet, drog med handen över rumpan. Kände de valkiga svullnaderna från slagen han gett henne. Särade skinkorna och kikade på hennes sista oskuld. Vände henne så att hon låg på mage. Så böjde han sig fram, spottade en stor loska mitt i rövrosetten. Riktade in sin förväntansfulla kuk, och med en hård stöt trängde han i hennes stjärt. Sarah vaknade med ett smärtfyllt utrop och fann sin nya husbonde i full färd med att tränga sig in i hennes tarm. Nåt sånt hade hon aldrig ens hört talas om förut, även om det viskats en hel del bland flickorna om vilka underliga idéer en del män kunde ha. Det smärtade och trängde, men hon bet ihop. Allt var bättre än att tvingas återvända till den grymma slavhandlaren. Kanske skulle hon till och med kunna finna nöje i det så småningom. Det hade hon också hört, att det kunde vara skönt även för kvinnorna när männen kom till. Karl andades tungt av njutning. Så underbart trång och skön hon var runt hans stake. Henne skulle han ha mycket trevligt med. Och var det så att han tröttnade på henne var det ju bara att skaffa en ny. Eller, kanske skulle han ha flera samtidigt? Tanken var upphetsande. Han skulle hinna uppleva mycket innan det blev tid för honom att återvända till Tyskland och axla sitt arv. Morgonsolen lyste och fåglarna sjöng. Inne i huset rövknullade den unge furstesonen entusiastiskt sin nya slavinna …
Loading ...
