Lolitorna och farbröderna. kapitel 12 av 17.

KAPITEL 12

Framtidsplaner

Nästa dag, när han satt i soffan och Jenny stilla spetsat sig på hans kondomförsedda kuk, sade Nisse:
- Ni kan faktiskt allt, flickor! Vi har tamejfan prövat på varenda sexvariant jag någonsin velat pröva, och så otroligt skickligt ni gör det! Jag kan faktiskt dela in mina sexuella erfarenheter i två grupper: De jag haft innan ni förförde mig och de jag haft med er sedan dess. Det är inte alls så att mina tidigare erfarenheter var dåliga, tvärtom var de jättesköna ibland, men de kan helt enkelt inte jämföras med de erfarenheter jag har med er. Det som vattendroppar mot en ocean. Hädanefter kommer sex för mig att vara sex med er två. Jag vet att jag skulle bli besviken om jag försökte mig på sex med någon annan kvinna. Men med er två vet jag att aldrig kommer att bli besviken, utan att mina förväntningar alltid kommer att överträffas, oavsett hur höga de är! Ni har givit mitt liv innehåll och mening. Jag gör vad som helst för att få fortsätta att knulla med er! Därför har jag nu beställt tid för sterilisering. Det bli på måndag!
- Jättebra Farbror Nisse! sade Jenny, rörd av hans lovord, medan hon kärvänligt kramade hans kuk med sin fitta. Hon fortsatte:
- Det är precis så vi vill ha det, Annika och jag. Vi vill att Farbror Gustav och du ska vara beredda att offra allt för att knulla med oss så ofta vi vill och ge oss allt ni har. Men då måste ni ju också få allt. Annars kanske ni inte skulle tycka att det var värt att riskera fängelse, och dessutom ägna nästan hela er fritid åt att knulla med oss. Därför måste vi lära oss alla varianter till fulländning och älska varenda sekund! Annars skulle det inte fungera. Vi måste helt enkelt vara bäst!
- Och det är ni, utan konkurrens, sade Nisse.
Annika, som på liknande sätt satt med Gustavs kuk, utan kondom, i sin fitta, sade:
- Jag är så glad att du skall sterilisera dig, Farbror Nisse! Nu får jag snart känna din sperma sprutas in i min fitta!
- Tyvärr måste jag dig besviken där, sade Nisse beklagande. När jag pratade med doktorn idag sade han att jag måste vänta tre månader med att knulla utan kondom. Det kan finnas spermier kvar så länge efteråt.
- Nej det menar du inte! sade Annika bestört. Snälla, säg att du skämtar!
- Nej, tyvärr är det som jag säger, sade Nisse.
Annikas besvikelse var nästan total. Hon utbrast modfällt:
- Fan också! Då måste ju min fitta vänta ända till oktober på din sperma! Jag orkar inte vänta så länge!
Hon blev nästan gråtfärdig. Gustav försökte trösta henne och sade:
- Såja Annika! Det är inget att göra åt. Och den som väntar på något gott väntar sällan för länge!
- Det har du rätt i, sade Jenny.
Hon var förstås också besviken, men hon tog det lite lugnare än Annika.
- Det finns en fördel med kondom också, sade hon. Det blir inte så kladdigt. Då slipper vi gå och tvätta ur fittan efter varenda knull sedan när vi ska bli gangbangade.
- Vadå gangbangade? frågade Nisse.
- Jo, sade Jenny, Annika och jag ska skaffa oss flera älskare. Ett helt gäng farbröder. Och de kommer förstås att gangbanga oss. Ja, ni ska förstås också vara med på det!
- Vad pratar du om? sade Nisse förvirrat.
- Det är ju så här, sade Annika, vars humör nu börjat stiga igen när så trevliga saker som gangbang kommit på tal, att du och Farbror Gustav inte räcker till för oss. Du ser ju hur vi suger musten ur er varenda dag. Ni är båda jätteunderbara och gör allt ni kan för att göra det skönt för oss, och vi älskar er för det och vi är jättenöjda med er, vi kan inte begära att ni ska göra mer. Ni har snarast gjort mer än man kan begära. Men ni är ju bara två stycken, och hur mycket ni än anstränger er och hur bra ni än är så räcker det inte på långa vägar åt Jenny och mig. Vi är nymfomaner och behöver mångdubbelt mer! Den enda lösningen är att vi skaffar flera älskare. Ett helt gäng med farbröder i er ålder.

Hon fortsatte att beskriva för Nisse hur farbröderna skulle vara, enligt de planer lolitorna och Gustav gjort upp innan flickorna förförde Nisse. När Nisse fått veta alla detaljer sade han:
- Faktum är att jag bara blir ännu kåtare och älskar er ännu mer ju fler karlar ni har och ju mer ni knullar! Det är mycket roligare med kåta och promiskuösa kvinnor än trogna och frigida. Så länge jag får allt jag vill ha, och det vet att jag får oavsett hur många karlar ni har, så är jag nöjd. Men hur har ni tänkt att få tag på dem? Ni kan ju inte bara gå ut och säga: “Vi är två 11-åriga nymfomaner som söker en massa gamla gubbar att knulla med!”.
- Nej, det är klart, skrattade Annika, men det finns ju andra metoder. Annonser, till exempel, där vi inte talar om hur unga vi är.
- Men, invände Gustav, är inte själva poängen att locka till er män som gillar småflickor? Om ni bara skriver att ni är unga så kan ju många tro att ni är unga, men fullvuxna, kvinnor som gillar äldre män.
- Finns det inget sätt att skriva så att småflicksälskare ändå anar hur det förhåller sig, utan att vi skriver det rent ut? föreslog Annika.
- Kanske, sade Nisse. Men var ska ni annonsera? Dagstidningar, porrtidningar, Internet?
- Internet, helt klart, sade Jenny. Då kan man ju få svar redan samma dag man lägger in annonsen. Med tidningar kan man ju få vänta i dagar eller veckor.
- Har ni någon lämplig sajt då? frågade Gustav.
- Nej, vi har inte kollat så noga än, sade Annika.
Nisse sade:
- Jag tror jag vet en lämplig sajt!
- Jaså, vilken då? frågade Annika intresserat.
- www—–nu, sade Nisse. Det en porrsajt med lite av varje. Bland annat sexnoveller och kontaktannonser. Flera av novellerna handlar om att vuxna män har sex med småflickor …
- Ja, då förstår jag att du känner väl till den sajten! avbröt Gustav skrattande.
- … och det finns gott om snuskgubbar läser dem, fortsatte Nisse överseende. En kontaktannons där får säkert massor av svar. Jag tror nog det ska gå att formulera den så att en småflicksälskare luktar sig till vad det är fråga om, utan att skriva rent ut att ni är olovliga.
- Men om någon misstänker något och annonsen tas bort, eller ännu värre, om någon försöker spåra oss?
- Nja, sajtens administratör släpper nog igenom det mesta. Det finns till och med ett forum där prostituerade öppet får annonsera efter kunder. Servern ligger i en amerikansk delstat med liberal lagstiftning, så administratören går inte att komma åt. Han tar knappast bort något bara för att man möjligen kan misstänka något fuffens. När de gäller vår identitet, så föreslår jag att vi går runt till olika Internetcaféer och sköter kommunikationen. Där kan vi ju vara anonyma.
- Men tänk om någon tittar över axeln när vi skriver då? sade Jenny.
- Det är nog ingen fara, sade Nisse. Det är ju trots allt bara text vi skriver, sade Nisse.
- Finns det inte sådana där anonymitetsservrar som man kan utnyttja? frågade Gustav.
- Kanske, sade Nisse. Men om polisen misstänker brott så kan de nog ta sig igenom allt sånt. För några år sedan var det en person i USA som lade ut material från scientologerna via en anonymitetsserver i Finland. Scientologerna hade copyright på materialet och de tvingade, via amerikanska och finska polisen, serverns ägare att lämna ut namnet på den som lagt ut materialet. Det är för jävligt!

Annika hade tänkt efter och sade:
- Det enklaste blir kanske om vi skriver annonsen på din dator, Farbror Nisse, och sedan postar den via en hotmailadress till oss själva. Sedan går vi till caféet och för manuellt över annonsen till sajten. Vi fixar där också en till anonym mailadress dit svaren ska skickas. Så vi gör allt jobb hemma vid datorn, och gör bara manuella överföringar på Internetcaféer.
- Det blir Gustav och jag som gå runt på Internetcaféer, sade Nisse, för ni flickor är nog för unga för att få använda datorerna där, i varje fall om någon råkar se att ni har en porrsida uppe. Och vi måste gå runt på olika caféer, för att inte bli igenkända på ett och samma ställe. Men det finns ju rätt många inne i stan.
- Okej, då bestämmer vi att vi gör så! sade Jenny.
Efter en sittgök med varsin farbror, med 38 orgasmer för Annika och 35 för Jenny, gick de till verket. Först formulerade de en annons, som Gustav till att börja med knappade in på sin dator och skickade som hotmail till Nisses hotmail Den löd:

“Är du en kåt äldre farbror i 60-70-årsåldern som drömmer om att knulla mycket unga flickor? Nu kan din drömmar bli verklighet! Vi är två mycket unga flickor som nyligen förlorat oskulden och kommit att älska sex över allt annat. Vi har blivit omättliga nymfomaner som behöver massor av karlar. Vi vill ha äldre farbröder över 60, för sådana är våra två nuvarande älskare. De är jätteunderbara, men de räcker inte till att stilla vårt enorma sexbehov, utan vi behöver mångdubbelt mer. Så om du är en snäll, smittfri och hygienisk farbror i 60-70-årsåldern, yngre göre sig ej besvär, som tillsammans med flera andra likasinnade vill knulla jättemycket med två riktigt unga flickor, i alla hål, så tveka inte, du kommer inte att bli besviken!
Du måste vara ensamstående, för du kommer inte att orka med att knulla med andra, utan våra små fittor, munnar och stjärtar kommer att suga musten ur din kuk. Du måste också vara beredd att inrätta ditt liv efter vårt sexbehov. Det kommer att löna sig, för vi kommer att överträffa dina vildaste drömmar. Du ska också bo i Storstockholm.

Skriv till oss på nymfomanerna—- och berätta om dina fantasier om unga flickor och vad du vill göra med oss. Berätta också lite om dig själv. Svara med foto.

Våra plaskblöta små flickfittor längtar redan efter din hårda kuk! Skynda dig att svara!

Nymfomanerna”

Nisse menade att en riktig småflicksälskare efter att ha läst en sådan annons inte skulle kunna undgå att hoppas på, att flickorna var olovliga.
Sedan begav sig Nisse till närmaste Internetcafé. Det låg i grannområdet Söderäng. Där skapade han först hotmailadressen nymfomanerna—-. Sedan klippte han ut annonsen från sin egen hotmail, och sedan gick han in på www—-nu och klistrade in annonsen på forumet “Kvinna söker man”. Sedan var det bara att vänta.

De närmaste dagarna ramlade svaren in. Gustav och Nisse uppsökte omväxlande olika Internetcaféer i Stockholmsområdet, klippte ut svaren och skickade som hotmail från Gustav till Nisse eller tvärtom. De svarade också på annonser som redan kommit in. Mest var det Nisse som fick göra det, eftersom han ändå inte knulla på några dagar efter steriliseringen, som han genomgick på måndagen. Men dagen innan, på söndagen, var det Gustav som gjorde det, och då var flickorna hemma hos Nisse och knullade istället. Det var första gången någon av dem varit hemma hos honom. Detta upprepades på torsdagen efter steriliseringen, då Nisse var helt återställd och debutknullade som steriliserad.
De fick många fler svar än de hade trott. I genomsnitt omkring 40 om dagen. På lördagen, nio dagar efter att annonsen lagts ut, sprängdes 300-svarsvallen, och då bestämde de sig att det räckte, och skrev ett inlägg på forumet där de förklarade detta och tackade för visat intresse. Efter hand som svaren kom in valde de ut de lämpliga i flera omgångar. Till att börja med sorterade de bort alla som inte uppfyllde alla kraven i annonsen (60-70 år, ensamstående, bo i Storstockholm, foto, etc.). Av de ursprungliga 312 som kommit in var det då 204 kvar. I nästa omgång sorterade de bort en del som av svaren att döma verkade vrickade eller allmänt olämpliga. Det fanns flera sådana, 74 stycken sorterades bort. Återstod 130. I nästa omgång tittade de på fotona och rensade bort några få som såg extremt fula ut. Det var dock bara 6 stycken, för flickorna ville ogärna döma efter utseendet, men kände sig tvungna i extremfall. Återstod 124. Nästa sållning var svårare. Det gällde att skilja ut verkligt småflickskåta karlar från sådana som bara ville ha unga, men vuxna, kvinnor. I en del fall var det inte så svårt, eftersom några antydde eller skrev rent ut att de ville ha lammkött, men i andra fall var det svårare. Här kom Nisse till stor hjälp. Med sin personliga erfarenhet av ett småflicksälskande psyke kunde han nästan intuitivt känna igen sådana. Särskilt på de sexfantasier de skrev ned tyckte sig Nisse rätt klart kunna avgöra vilka som var verkliga småflicksälskare. Efter denna sållning återstod det 85 stycken. Till dessa 85 skickades ett gemensamt svar, som löd:

“Hej! Av de många svar vi fått in på vår annons är ditt ett av dem vi anser mest lovande. (Detta brev skickas gemensamt till alla tillräckligt lovande.) Du har en god chans att få knulla våra blöta små lolitafittor. Men för att få göra det måste du genomgå en läkarundersökning och visa upp intyg på att du är fri från HIV och andra könssjukdomar. Vidare vill vi att du så småningom steriliserar dig, för vi vill inte köra med kondom för jämnan, och vi vill undvika biverkningar med p-piller, och dessutom vill vi knulla så mycket att ingen preventivmetod är säker i längden.
Du måste också, som sagt, vara beredd att inrätta ditt liv efter vårt enorma sexbehov. Är du inte inställd på att knulla med oss varje dag, så är du nog inte rätt man för oss.
Vidare vill vi veta hur du ser på det här med lolitasex, på lolitornas respektive farbrödernas roll. Har du några tidigare erfarenheter av lolitasex? Vi ser helst att du inte har det, utan att vi får inviga dig i lolitaknullandets njutningar och överträffa dina vildaste fantasier. Vi vill också veta hur du ser på det här med att dela oss med många andra karlar, något som du kommer att bli tvungen till. Du får också gärna berätta mer om dina sexfantasier och drömmar, i tillägg till förra brevet.

Svara fort, senast inom tre dagar, våra små blöta fittor längtar!

Kåta hälsningar från

Lolitanymfomanerna”

De skrev inga direkta svar till de övriga 227 av de ursprungliga 312, utan de skrev i inlägget där de tackade för visat intresse att de som inte redan fått svar från dem, tyvärr inte hade blivit utvalda. De skickade inte ut svaret till alla 85 på en gång, utan efterhand som svaren droppade in och de studerade dem och gjorde sina bortsorteringar. Som vanligt hade Gustav och Nisse svaret på den egna hotmailen, och klistrade, på caféerna, manuellt in det i mail från nymfomanerna—-.

Svaren från dessa 85 droppade snabbt in. Nästa måndag hade 79 kommit in. De resterande fyra struntade Annika, Jenny, Gustav och Nisse i att vänta ytterligare på. En del av dessa 79 hade inte förstått att det rörde sig om olovliga flickor, trots att allt tal om lolitor och lolitasex i brevet. Det stod visserligen inte klart uttryckt att flickorna var under 15, det vågade de inte skriva än, men det antyddes ju i alla fall väldigt tydligt. Några andra av de som svarade hade förstått att flickorna var olovliga, men valde att hoppa av på grund av detta. Ytterligare andra hoppade av av andra skäl. När dessa kategorier räknats bort återstod det 57 karlar. Några av dessa befanns trots allt olämpliga. En del erkände att de haft sex med småflickor förut, och inte alltid i så lämpliga former. Andra verkade, att döma av de sexfantasier och redogörelser de skrev om, mer intresserade av sin egen njutning än flickornas, för att uttrycka det milt, eller också kom de inte med tillräckligt tydliga eller med olämpliga svar på de frågor de fått. När också dessa sorterats bort återstod 44 karlar som på alla sätt verkade lämpliga. Till de övriga 35 skickades ett gemensamt avböjande mail, medan ett nytt gemensamt mail efter hand skickades till de kvarvarande 44. Där vågade lolitorna för första gången erkänna att de bara var 11 år. Men de påpekade också att de var välutvecklade både fysiskt och intellektuellt för sin ålder. De bad farbröderna om namn och telefonnummer, ej mobil, så skulle de ringa upp för att göra upp om en eventuell träff. En del hade dock lämnat ut sin telefonnummer redan i det första svaret. Också nu ville de ha svar inom tre dagar. Det fick de också av 42 av de 44. En del av dessa hade, i motsats till vad flickorna, Gustav och Nisse trott, inte tidigare förstått att flickorna var under 15, och avböjde. Andra tyckte ändå att 11 år var en väl låg ålder och fick kalla fötter. Ytterligare andra ångrade sig av andra skäl, och en del uppgav inte något telefonnummer eller ett mobilnummer. Slutligen befanns ytterligare några olämpliga av olika skäl, som inte framkommit ur det tidigare svaret. Återstod 31 stycken. Av alla dessa hade de fått namn och telefonnummer . Som en sista kontroll ringde de nummerupplysningen och bad om namn och adress på dessa. Tre hade hemligt nummer, och för de övriga 28 stämde numret med namnet, och alla bodde i Storstockholm. De skickade åter ett gemensamt vänligt avböjande brev till de 16 andra av de 44, medan flickorna ringde upp de resterande 28, en efter en.

De ringde från Nisses mobiltelefon. Han hade refillkort, så samtalen var svåra att spåra. Flickorna förhörde sig vidare om dessa farbröders lämplighet, och kåtpratade lite med dem. Också Gustav och Nisse pratade med karlarna, för att inskärpa att allt skedde på lolitornas villkor. Sex av de 28 befanns trots allt olämpliga eller valde själva att hoppa av. De återstående 22 var lämpliga ur alla synpunkter, det var Annika, Jenny, Gustav och Nisse överens om. Alla verkade snälla och ömsinta, och helt fixerade vid småflickor. Ingen av dem hade någon erfarenhet av lolitasex, men de gick ständigt omkring och fantiserade om det. Alla var beredda att ta den risken det innebar att knulla med dem, men de påpekade att initiativet måste komma från flickorna, och inget som helst tvång fick förekomma från farbrödernas sida. De gick också med på att dela lolitorna med de andra, och de förklarade sig villiga att tillfredsställa lolitornas minsta nyck. Alla 22 lovade också att genomgå läkarundersökning och HIV-testa sig. Det sista var inte nödvändigt för alla, för två var blodgivare och testade sig regelbundet. Flera av dem hade redan under mailväxlingens gång beställt tid för läkarundersökning och några hade till och med redan klarat av det, allt för att vinna tid.
De var mer tveksamma till sterilisering, men det trodde sig lolitorna kunna övertala dem till så småningom. Under den följande veckan läkarundersökte och HIV-testade sig resten av de 22, och flickorna ringde upp dem efter hand för att höra om resultatet av undersökningarna. Alla befanns fullt friska, och det bestämdes att lolitorna skulle komma hem till var och en av dem och knulla dem veckan efter.

Men hur skulle det arrangeras praktiskt? För de 22 farbröderna var det inga problem: De var antingen pensionerade eller hade semester, förutom tre, men de kunde ta ledigt den aktuella dagen. Några fick göra om sina planer för vad de skulle göra, men det gjorde de mer än gärna. Men hur skulle det ordnas för flickornas del? Hur skulle de kunna vara borta hela dagarna runtom i Storstockholm utan att deras föräldrar började undra? Här hade Gustav en lösning på problemet. Han var mycket fotointresserad och hade till och med under några år på 60-talet frilansat som fotograf på en veckotidning. Han var också mycket intresserad av hembygds- och bebyggelsehistoria, och han hade länge haft en idé att han skulle ta en vecka och åka runt i Stockholmstrakten och fotografera, och jämföra dessa med fotografier från förr i världen, för att se hur stad och landsbygd förändrades över tiden. Han hade tänkt sammanställa en fotobok som han skulle kalla “Stockholmstrakten förr och nu”. Han hade nämnt det för Annikas föräldrar Lennart och Birgitta och för Annika själv redan året innan. Annika hade då sagt att hon gärna velat följa med, för hon var ju också intresserad av hur det såg ut förr. Förra året hade det dock inte blivit av. Men nu skulle han säga till Lennart och Birgitta att han tänkte genomföra projektet den kommande veckan. Han skulle då erbjuda Annika att följa med, och Annika skulle säga att hon i så fall också ville att Jenny skulle följa med. Jenny var nämligen själv fotointresserad. De skulle alltså övertala Lennart, Birgitta, Manuel och Marie att Annika och Jenny skulle få följa med Gustav och åka runt i Storstockholm den kommande veckan. De skulle inte äta lunch hemma, utan de skulle ta med sig matsäck eller äta ute. Efter lite övertalning gick flickornas föräldrar med på detta.
Det hela var förstås bara ett svepskäl för att Gustav och Nisse, vars inblandning hölls hemlig för föräldrarna, skulle kunna skjutsa runt flickorna till de olika farbröderna och inte behöva åka hem och äta lunch. I och för sig tänkte Gustav faktiskt ta en del bilder medan han väntade på flickorna, i omgivningarna av farbrödernas hem, men det kunde inte bli något mer omfattande arbete.

Under veckorna från det att de satte in annonsen tills knullandet med de 22 nya farbröderna kom igång fick flickorna nöja sig med lite mindre knullande än innan. Gustav eller Nisse var ofta borta på Internetcaféer, och då var bara den andra av dem tillgänglig för sex. Sedan tog ju också själva planerandet tid i anspråk, även om flickorna då i regel satt på farbrödernas kukar. Sedan var flickorna också tvungna att vara ute lite denna sommar och träffa andra kompisar. Annars skulle det ha verkat alltför misstänkt. I genomsnitt blev det inte mer än högst fyra knull var för dem per dag, två med varje farbror, och detta trots att flickorna blev jättekåta av att läsa om de ofta helvilda sexfantasier som de farbröder som svarat skrivit om. Oftast handlade dessa fantasier om hur farbröderna skulle göra det skönt för lolitorna, men ibland föreslogs också att lolitorna skulle göra jättesnuskiga saker, som lolitorna tyckte verkade jätteupphetsande. Gustav och Nisse lyckades trots allt ge de vansinningt uppkåtade flickorna visst utlopp för sin enorma kåthet, men de kände sig ändå ganska sexsvultna under dessa veckor. Men det skulle de ta igen med råge nu!
Ett knullschema gjordes upp för flickorna för den kommande veckan, då de skulle introducera 22 farbröder lolitaknullandets fantastiska njutningar. Måndag till fredag skulle lolitorna knulla två farbröder var, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, och på lördag förmiddag skulle de knulla en farbror var. På så sätt skulle de täcka upp alla 22. Sedan skulle eldprovet komma på söndagen! Då skulle de ordna ett gangbang, där flickorna hela dagen skulle knulla med alla 24 farbröderna, Gustav och Nisse inräknade!
Och nu stod denna introduktionsvecka inför dörren!

Fler noveller av Sexnoveller



Skriv kommentar